Rädslan för trakasserier gör att unga hbtq-personer undviker byggjobben.
Plattsättaren Julia Schaffer Flemk tröttnade på jargongen hos underentreprenörer i branschen och startade eget för att förändra.
– Bra att du ringde och påminde mig om det här. Jag hinner inte tänka så mycket på genusfrågor längre. Men min firma är delvis politik. Det var därför jag startade den.
Det säger plattsättaren Julia Schaffer Flemk i firmalokalen i södra Stockholm.
Julia Schaffer Flemk, plattsättare.
Hon ursäktar sig, tycker att det är lite stökigt och börjar röja runt bland kakel, målarburkar, verktyg för att sedan duka fram koppar.
Snart doftar det kaffe. Hon slår sig ner och berättar att hon alltid velat bli snickare och att planen efter grundskolan var att gå byggnadsprogrammet.
Efter att ha testat en dag ångrade hon sig.
– Det var tjugo killar i klassen som inte kunde ha betett sig sämre. De skrek, kastade snus i taket och var allmänt stökiga. Jag var själv ganska jobbig på den tiden men förstod snabbt att det inte var en plats för mig.
I stället valde hon hantverksprogrammet med inriktning mot finhantverk.
Klassföreståndaren ordnade en praktik hos en plattsättare. Hos honom hade hon det bra och blev kvar.
Men efter några år började kroppen säga ifrån, och hon blev trött på jargongen bland underentreprenörer som hon inte kunde skydda sig ifrån.
Julia bestämde sig för att börja på universitetet och utbilda sig till bygglärare för att försöka förändra i grunden.
Läs Mer
